Författare: Anders Selstam

Gökottans morgon hade det regnat och himlen var grå. Ändå kom 16 aktiva seniorer till Norra salutorget klockan sju. Och redan innan vi hunnit ge oss av hade solen börjat torka bort allt regn.

Färden gick till Rusarebo, trots att vi inte brukat höra göken där. En mängd andra fåglar kvittrade, sjöng, kraxade och varnade. Midsommarblomster, liljekonvalj och akleja tog emot. Kattfot, både vita och rosa, fanns på det vanliga stället och några ängabollar prydde stigkanten.

Orkidéerna var i stort sett överblommade. Även myggen tog emot oss, särskilt i de mest lummiga delarna av stigen. Kanske just därför gick promenaden raskt. Vid kaffeborden kände vi oss rätt fredade. Berodde det på att platsen var öppnare, att en lätt vårvind kom till eller var det Irenes myggjagare som gjorde susen? Pratet runt kaffeborden kom igång. Kerstin bjöd runt sin kakburk. Då och då tystnade samtalet och vi lyssnade efter göken.

Om sanningen ska fram så har vi alltid hört göken vid Lövö, men kanske bara en gång vid Rusarebo. Alla de andra fåglarna förtjänar dock inte att föraktas. En fiskgjuse över sjön är en upplevelse.

/

”

En vandring i naturen med kaffekorg är väldigt trevligt. Först måndagen i september (2/9) sa vi, vore en tur i Lundsbo naturreservat en bra start på höstens promenader. Gemensam avresa med samåkning från Arken klockan 9. Information via mail till alla som brukar gå måndagspromenaderna, även information muntligen till hugade vänner. Den som helt ovetande står vid Arken den måndagen får plats i någon bil och kaffet räcker nog. Vandringsleden som tidigare endast markerades med gulmålade stolpar har nu fått en promenadvänlig lättgången stig som man nog klarar även med rollator.

Hemkomna efter den underbara morgonen på Rusarebo dröjde det inte länge tills en störtskur föll över Värnamo. Som så många andra måndagar hade vi tur med vädret!

Så det är inte utan att vi kan börja se fram emot hösten!

                                        22 Maj 2024

Vi hade en väntelista till förra höstens olycksdrabbade Boråsresa. Olycksdrabbad eftersom tåget inte kom och regnet öste ner. Det kan väl inte hända samma sak en gång till, sa vi och bokade in ny resa. Tågbiljetterna till hemfärden blev snabbt klara, men ditresan dröjde.

Men när vi 22 aktiva steg på bussen var vi glada över pålitligheten. Vi kom fram i rättan tid till frukoststället Restaurang Viskan, där vi togs emot med stor hjärtlighet. De ville veta om tågen gått denna gång, hur var det med korna på spåren? De visste inte hur väl de ville oss och önskade oss välkomna tillbaka nästa år.

För säkerhets skull gjorde vi en förberedande tur till Borås för att träna på deras sightseeing-app. Det kunde vi lära oss, men när tågbiljetterna fortsatte att dröja bokade vi av dem och vårt pålitliga bussföretag trädde in och fixade en buss till oss. Det gjorde att resan blev dyrare.

Denna gången var det verkligen inte som i höstas. En varm sol lyste på oss där vi snirklade oss fram mellan skulpturerna i riktning mot Textilmuseet. Vi såg skulpturer av världskända konstnärer, jättelika väggmålningar och vackra stenhus från olika arkitektoniska epoker. Borås var vid 1800-talets början en stad med en befolkning ungefär som Bor. Hundra år senare hade staden 15 000 invånare, och nu etthundratjugo år efter det, har Borås vuxit till en befolkning på 112 000 invånare. Här har man satsat på att skapa en stad med vackra hus, alléer, ett centralt torg framför det pampiga tingshuset, och nu även sanering av den förorenade Viskan, som var en förutsättning för den textila industrin som växte fram här.

/

Många av oss var nog glada över att få komma in i skuggan och kunna sitta ner en stund medan vi väntade på att bli insläppta på museet. Där kunde vi vandra i egen takt och titta på välskräddade damkläder, historiska maskiner för framställning av ylle och bomullskläder och konstnärliga textila installationer. Intill museet fanns tygaffären med de lockande tygerna, en museibutik, ett café, en restaurang samt lokaler för den textila högskolan. Studenterna vimlade och vi kunde känna att vi var på en plats där det hände saker. Restaurangen hette The Company och där åt vi dagens lunch.

Vår chaufför väntade med bussen på en skuggig plats och körde oss till Abecita popkonst och fotomuseum. Museets intendent Mikaela tog emot oss och visade oss utställningarna. Den mest uppmärksammade utställningen var Elisbeth Ohlssons: Porträtt av en fotograf, men där fanns även Frida Marklunds: Bilden mellan Bilderna, Gatufotograf Birgitta Nilsson, Anna Albinssons: Din skam mot min, och Mikael Solebris: Såsom på himmelen så ock på hällen. Dessutom fanns en utställning av grundarna till Abecitamuseet, paret Swegmarks egen konstsamling. Alla utställningarna samt den med korsetter och behåar presenterade med entusiasm och kunnighet av Mikaela.

Jag skulle tro att de flesta var mätta på intryck och även trötta och varma när vi sa adjö till Abecita och vandrade nerför trappan för hemfärden. Vår chaufför Vladimir hade kylt bussen, något som vi uppskattade när vi skjutsades hem, lugnt och säkert.

Aktivitetsansvariga var Gun-Marie Larsson och Eva Röder.

Denna dag åkte vi till Tabergsgruvan för att få höra historien om gruvan, men kanske också få se fladdermöss.

Allra först tittade vi in i det lilla museet bredvid gruvan och fick ta på oss hjälmar. Vi fick även en lampa som skulle lysa upp vår väg i mörkret och tur var väl det.

/Vi vandrade in i gruvan och stannade på olika ställen och fick veta mycket om brytningen. Vi såg faktiskt fladdermöss som satt i taket. Man kan undra hur de kan skilja på natt och dag därinne, eftersom de flyger ut på natten och jagar???

Gruvverksamheten påbörjades på 1400-talet. Karl IX anlade ett järnbruk med masugnar där för kronans räkning. År 1618 kom brytningen igång på riktigt då Taberg erhöll privilegier som bergslag. 

Gustav II Adolf intresserade sig för Taberg precis som hans far gjort, och beviljade privilegier till dem som ville göra nya anläggningar där. Då kunde de räkna med fri jor och flera års skattefrihet om de flyttade till Taberg. Det var t.o.m. en masugn igång och flera hammarsmedjor. Tabergsjärnet blev känt för sin höga kvalitet så efter några år fanns där 12 masugnar.

 Produktionstoppen nåddes i mitten av 1800-talet men gruvan stängdes 1890. Under andra världskriget återupptogs brytningen då Tyskland var i stort behov av järn. År 1986 köpte Naturskyddsföreningen Taberg och det blev ingen mer gruvdrift.

Dagen avslutades med en god lunch på Tabergstoppen. Där togs många bilder på den vackra utsikten.

Det var 33 deltagare som gav sig iväg till startplatsen vid Åminnebruk. De fem funktionärerna spred sig längs den planerade rutten.

Deltagarna hade egenmäktigt fördelats i grupper om tre eller fyra i sammanlagt 9 bilar, och alla hade fått en starttid. Vid startpunkten i Åminne bruk samlades deltagarna alla i god tid. De kunde glädja sig åt solskenet och åt flaggan som var hissad och hade tid att prata med varandra. Här fick de startkort att skriva in poängen i, information om färdvägen, samt ett frågeformulär där det gällde att lista ut olika fåglar.   

Eva Röder var funktionär och vinkade iväg första bil 09.30. Därefter startade varje ekipage med 6 minuters mellanrum. Det tog ca en kvart att nå första kontrollen, Dannäs våffelcafé, där kaffe och våffla var beställt åt alla. Varje lag fick fika i 30 minuter och därefter ge sig av till nästa station.

Vid Forshedaskolans parkeringsplats väntade Anders Selstam och Helena Engström Carlsson med tumstocken i högsta hugg. Föraren fick en svår uppgift att köra fram bilen så nära ett markerat streck som möjligt. För detta delades det ut poäng med centimeterrättvisa.

Efter denna prövning väntade Börje Göransson på Lanna Golfbana och lagen fick ge sig på tre puttningsuppgifter, den ena värre än den andra. Bilarna hade fortfarande sex minuters mellanrum och hann se skymten av efterföjande bil när de gav sig av.

Vid Hylténs industrimuseum väntade Lars-Göran Klemming som utsatte deltagare för prov i bilkunskap. Det fordrades bland annat att man kunde öppna motorhuven och hitta oljestickan. Lars-Göran hade en frikostig poängsättning så alla lag hämtade mycket poäng där, inför etappen som ledde till målet.

Vid målet väntade Eva Röder som hade skiljefrågan: Hur många Ahlgrens bilar finns i burken?

Målet var Hestravikens Värdshus och där väntade en buffémeny med majskyckling som huvudnummer och därtill mängder med goda tillbehör.

Poängen var räknade när vi kom till ostkakan och kaffet. Det visade sig att de nio lagen var oerhört jämna. Hade någon förlorat på gungorna så tog de igen det på karusellen.

Dock vann lag 7 Elisabeth och Lars Carlborg, Annika Ryd och Jan-Olof Karlsson fjärde pris, burken med Ahlgrens Bilar.

Tredje pris gick till lag Svensson: Lars och Lisa Svensson samt Monica och Kjell Svensson som fick ett kuvert med trisslotter.

Andra pris vann lag 3, nämligen Kerstin och Lars-Olof Johansson samt Sonia Emanuelsson som fick ett kuvert med fler trisslotter.

Första pris gick till lag 8. Det bestod av Hjördis och Arne Andersson samt Lena och Bosse Magnusson. De fick ett kuvert med flest trisslotter.

Nämnas kan också att andra-, tredje -och fjärdeprisvinnarna endast skiljdes åt med utslagsfrågan.

Allt detta hann vi denna Pingstdag, och alla som ville fortsätta till Finnvedsvallen och heja på IFK på det nya gräset, hade goda möjligheter att göra det.

Planerade denna aktivitet gjorde Börje Göransson och Eva Röder.

 

Vid den vackra Mullsjön stannade vi och fikade. På vägen plockade vi upp Anki, vår guide, som skulle vara med oss hela dagen. Sedan åkte vi till Luttra kyrka och det är hemmatrakter för Anki eftersom hon själv bodde i byn. 

Efter en kort presentation av kyrkan gick vi in och fick veta att den är från 1100-talet och byggd av kalksten i romansk stil.  Kyrkan har förmodligen föregåtts av en mindre kyrka vars rester ingår i murverket. 

Det finna ingen dokumentation om kyrka före 1566. Men just det året brände danskarna ner kyrkan och härjade vilt i Falbygden. Det tog lång tid innan kyrkan byggdes upp igen. En sak missade danskarna att ta med sig och det var kyrkklockorna. År 1918 renoverades kyrkan och den gamla predikstolen från 1700 talet togs ner från vinden och installerades igen.

Ett nytt altare av kalksten uppfördes och för att senare få rum med en vackert vävd matta fick den medeltida dopfunten stå i långhusets sydöstra hörn. 

Efter Ankis mycket detaljrika berättelse om kyrkan begav vi oss till byn Åsle Tå som har Sveriges största samling av backstugor

Vi vandrade med Anki längs den pittoreska tågatan, kikade in i stugorna och vi fick uppleva en svunnen tid och de autentiska interiörerna. Dessutom fick vi bekanta oss med de många starka personligheterna och deras gripande öden.

Vi avslutade med en god lunch innan vi åkte vidare till Ållebergsplatån. 

Ållebergs högsta punkt är 335 meter över havet. Berget ligger på Falbygdens kalkstensplatå och själva berget består av lerskiffer och diabas, visade Anki oss med lite bilder.

Berget har en speciell växtlighet med ädellövskog i bergsbranterna och artrika ängs- och betesmarker. Vi såg många små söta blåsippor på vår vandring. 

Sedan 1914 har Ålleberg varit en viktig plats för segelflyg och än idag har man en segelflygskola och ett segelflygsmuseum. 

Eftermiddagsfikan var på Atelje Löfwings  i Persberg som ägs av paret Löfwing.

Han är konstnär och ställer ut sina tavlor i olika rum i restaurangen. Linda, hans fru, startade ett café i en av ladorna som sedan blev krog. 

De vuxna tranorna hade dragit långt innan vi kom för att studera dem, och de lämnade bara ungdomarna kvar.

Konceptet är enkelt, klart som korvspad: kokkonst och kultur i skön förening med mat och måleri, lust och fägring stor. Konstigare än så är det inte. 

Tack kära Anki för en fantastisk dag tillsammans med dig och din enorma kunskap om Falbygden. 

https://www.facebook.com/falbygdsturism/events

Text ocn bild: Helena

Det var väldigt många som kom till Allianskyrkan den 10 april för att lyssna på planarkitekterna Lovisa och Sanna som berättade om alla spännande projekt som är på gång. Stora delar av Centrum kommer att förändras med trafiken och förtätning med nya hus, affärer, hotell och bostäder. Många ställde frågor och fick utförliga svar på det mesta. Allt är inte heller helt utrett  Men i slutändan är det våra politiker som bestämmer.

– Projekteringen av fängelset strax söder Hörle är i full gång. Man räknar också med att bygga en cykelväg och göra en översiktsplan över samhället. Ingen tycks vara oroad av att det byggs ett fängelse i orten.

– Inget är klart om Viadukten. Utredningar pågår. Många vill att man ska kunna köra i vart fall bussar på Viadukten. Men det har uppkommit problem med snöröjningen för innebär en stor belastning. Och vart ska all trafik från en ny Viadukt ta vägen i centrum? Behövs verkligen en Viadukt? Stora grejer kan också vara på gång med nya stora hus och trafiken vid kvarteret Rudan (Sten Sture, Old Mac och Törns).

– Kommunens förslag om Fotbollsarenan har överklagats. Det tycks inte finnas någon ”plan B”. Mellan arenan och Prostsjön tänker man bygga en helt ny ”stadsdel”. Det anses viktigt att behålla området i övrigt vid den fina Prostsjön.

– Ett nytt polishus kommer att byggas på fältet söder om Kvantum och väster om Malmövägen med många nya vägar och rondeller. Det är oklart vad som händer med det nuvarande polishuset som inte ägs av kommunen.

– Strax söder om Gummifabriken invid Jönköpingsvägen (kvarteret Värnet) vill man kanske bygga ett stort hotell som behövs för alla aktiviteter i Gummifabriken.

– I kvarteret Höken (Hemköp) finns en jättestor parkeringsplats där man planerar att bygga många hus. Men var ska man sedan parkera?

– Det finns planer om att bygga många nya hus och en rondell i kvarteret Kärleken (Gamla lasarettet) som mestadels ägs av Nivika. Men inget är klart!  

Det var spännande och viktigt för oss att få reda på mycket om alla projekt som kommer att förändra de centrala delarna. Man kan sedan själv på ”nätet” lämna synpunkter om kommunens översiktsplaner (se kommunens hemsida – ”Tyck till om din orts framtid”).

Till slut serverades det viktiga fikat med mycket gott som hade bakats av Lena Hansson.

Lars-Göran

 

Då tågtrafiken fortfarande är opålitlig p.g.a. banarbeten har vi beslutat att genomföra resan med hyrd buss i stället. Vi får då en bekvämare resa, lite kortare restid och framför allt kan vi lita på att bussen går. 

Dessvärre blir arrangemanget dyrare med buss än med tåg. Vi måste därför lägga till en bussavgift på 110 kr.  Ny kostnad: 675kr+110kr=775kr 

Ny avgångstid: 07.00 

Ny ankomsttid Värnamo: 18.00 

Med gruppen samlad i en buss kan vi ta emot några fler deltagare. Välkommen med din anmälan senast 24 april. 

Hälsar 

Aktivitetsansvariga 

Gun-Marie och Eva