Kategori: Första sidan

– En möbel skall tåla ögats slitage – (citat Sven Lundh)

Karin Lungh inledde våra två besök med en grandios exposé över möbelkonstens och -kulturens utveckling under 1900-talet. Det statliga miljonprogrammet skapade en enorm marknad för möbler, och Yngve Ekström var tidigt uten med platta paket och insexnyckel. Idén till nyckeln lånade Ingvar Kamprad, något senare.

Företaget Källemo fick, under Sven Lundhs ledning en starkt framtidspositiv inriktning. Olika material och metoder lanserades. ”Betongen”, säger Karin Lundh, ”Det finns ett före betongen och ett efter.”

Jonas Bohlins betongstol, blygsamt placerad längst bak på en möbelutställning i Stockholm, lockade Svens blick. Resten är möbelhistoria.

Flera kända skapare är knutna till Källemo: Jonas Bohlin, Johan Kandell, Mats Thiselius, för att nämna några.

Men, det räcker inte att skicka in ett examensjobb på en fräck stol, om man vill knytas till Källemo.

Man måste ha brottats ett tag med sina material och metoder, man måste vara ”större än sin möbel”.

Karin var generös med sin tid, och när frågorna sinat ut tackade vi för denna trevliga inblick i den möbelkultur som Källemo, tillsammans med Bruno Mathson gjort Värnamo känt.

Styrelsen kommer inför årsmötet i februari att föreslå en revision av de nuvarande stadgarna. Fullständig information härom kommer i inbjudan till årsmötet.

Men, redan nu vill vi visa de nuvarande stadgarna och det förslag vi kommer att lägga fram för årsmötet. I samband med detta kommer ett extra årsmöte att utlysas, så att stadgarna formellt kan träda i kraft.

Det finns fortfarande platser kvar till denna träff med den fantastiska och gripande berättelsen om arbetet med unga flickor och kvinnor i Uganda.

Sista anmälan nu på tisdag.

Det kom många förväntansfulla gäster till ost- och vinprovningen, vilket gladde både Joel och mig.

Den vackra dukningen gick i vitt och guld och vi fick prova tre viner och sex ostar. Både vinerna och ostarna smakade mycket olika men passade ihop.

Ett par roliga tips var att du kan spara parmesanskalken och koka buljong på den. Det andra var att du inte bör ha rött vin till ost pga att tanninerna påverkar smaken negativt.

Det tillverkas vin från druvor odlade i Iran uppe i Zagros bergen. Druvorna importeras till Gemla av Shahram Soltani. Detta vin finns att köpa på Systembolaget.

”Stort tack till er! Superkul. Ja visst. Jo men jag heter ju Joel Löndahl och har alltid varit matintresserad. Jag jobbade från början som kock men tyckte inte att restauranglivet var min grej. Jag flyttade istället till Göteborg och började då att jobba på en Icabutik. Där började jag intressera mig för ost. Vi hade en stor delikatessdisk och friheten att köpa in det vi ville. Efter ett par år så ville jag lära mig mer och hamnade sedan i saluhallen. Jag hade hela tiden drömmen om att starta eget och en dag så var dessutom min drömlokal hemma i Växjö ledig så jag högg på den direkt. Jag startade ostbutiken med det lilla jag själv hade sparat ihop under åren. Jag fick förmånen att i 7 år driva Joels Ost som blev en liten ostbutik med fokus på det allra bästa Europa har att erbjuda i ostväg. Det blev en samlingsplats för mat- och dryckintresserade i Växjö. Och idag har jag valt att gå vidare med annat i livet, men håller fortfarande ost och vinprovningar för att det är så himla kul.”

Detta kanske kan bli en repris, men vem vet vad det blir för tema då.

text och bild: Helena Engström Carlsson

Idag skulle vi inte åka så långt, men det blev ändå en mycket givande resa.

Utvandrarnas museum i Växjö är ett museum hängivet åt att återberätta om den massiva utvandringen som skedde under 1800 talets andra hälft och inpå 1900-talets början då en och en halv miljon svenskar lämnade Sverige för att söka lyckan i Amerika där de hört att det fanns massor av yta att bygga på och brukbar jord att odla.

Detta var en tid i Sverige då livet var evigt slit och den vardagliga kampen mest gick ut på hårt arbete för att överleva de långa obarmhärtiga vintrarna.

Vi möttes av vår guide som på ett trevligt, roligt och intressant sätt guidade oss igenom utställningen.

Jag tror att många av oss kände oss ännu mera allmänbildade om denna viktiga del i vår historia efteråt. En del av oss hade släktingar som emigrerade och stannade, medan andra kom hem igen.

Efter detta var det dags för lunch på Villa Vik som var operasångerskan Christina Nilssons hem. Maten var god men efterrättsbuffen var magisk.

Sedan gick resan vidare till Granhults kyrka som är en träkyrka från 1200-talet.

Här möttes vi av vår guide som berättade att kyrkan sannolikt byggdes på 1220-talet. Anledningen att kyrkan finns kvar är att församlingsborna vägrade att riva kyrkan när den formellt togs ur bruk 1837.

Kyrkan är utanpå helt spånklädd både på väggar och tak. Fönstren är inte de ursprungliga utom tillkom under 1700-talet.

På korets högra sida finns ett hagioskop det vill säga en urtagning mellan två stockar med en skjutlucka och genom detta hål kunde de som inte fick komma in i kyrkan höra mässan och känna sig delaktiga.

Alla vackra målningar är från 1753 och konstnären heter  Johan Christian Zschotzscher.

Där finns också en klockstapel från 1700-talet med två klockor. Den måste man ringa i manuellt från marken nedanför. Klockorna tros vara från 1300- eller 1400-talet.

Efter denna trevliga stund i den fina gamla kyrkan var det dags för nästa stopp, nämligen Bergdala glashytta som är den enda trähyttan i drift.

De är kända för porslinet Blå kant och de gör även konst och vackra lampor.

Vi fick en liten titt på hur glasblåsning går till innan vi shoppade loss i butiken.

Från glasklump till färdig skål!

Här inne välkomnades vi av Roger som numera driver glasbruket sedan 2015. Glasbruket startade 1889 och då tillverkades namnskyltar i glas samt den blå serien.

Efter besöket på glasbruket gick bussen till Café Gammeldags.

Där möttes vi av ägaren som hälsade oss välkomna och vi blev serverade kaffe med en otroligt god bulle som han hade bakat.

En gammeldags miljö tog oss tillbaka till början av 1900-talet.

Sedan var det inte långt hem till Värnamo, och tänk vad mycket vi fick uppleva i vår närhet.

Text och bild: Helena och Ingvor

Tänk att det var fint väder även denna gång på vår resa ner till Skåne!

Vi stannade inte för fika, utan alla fick en liten påse med förfriskningar.

Väl framme vid Bosjökloster fick vi en otroligt god smörgås och vi träffade guiden.

Hon berättade den fantastiska historien om klostret från 1100-talet.

VI gick i den vackra trädgården med alla fina blommor och stannade till vid den flera hundra år gamla eken. Tänk vad den har sett mycket.

Sannolikt grundades klostret av Benediktinernunnor under 1100-talet. I flera hundra år levde nunnorna här. Klostret mottog många donationer men det kom inte systrarna till godo för de levde enligt de stränga reglerna lydnad, fattigdom och kyskhet.

Under Reformationen på 1500-talet stängdes klostret successivt och mycket av dess rikedomar konfiskerades.

Efter 1560 har Bosjökloster varit i många olika privatpersoners ägo.

Det gick inte så bra för de privata ägarna att driva klostret, och en av dem, Corfitz Ulfeldt, fick till och med fly därifrån för han blev osams med både de danska och svenska kungarna. Hans hustru, Leonora Christina, Kristian IV:s älsklingsdotter, spärrades in i det Blå Tornet i Köpenhamn i nästan 22 år.

Klostret började därefter förfalla men lämnades åter 1735 tillbaka till familjen Beck som började restaurera det. 1908 köpte Greve Philip Bonde Bosjökloster. Hans barnbarnsbarn förvaltar nu platsen.

Rundvandringen avslutades i en liten affär där det också var en vacker utställning med föremål i trä.

Efter att vi lämnat Bosjökloster gick färden till Hurva gästgiveri för lunch.

Lunchen smakade mycket gott efter den långa rundvandringen och nu fick benen vila lite.

Sist gick resan till Torups slott som är en mycket väl bevarad renässansborg med en magnifik slottspark och en trädgårdsanläggning.

Vi blev mycket trevligt mottagna av två guider på borggården och blev uppdelade i två grupper.

Torups slott har en historia som sträcker sig tillbaka till 1300-talet. Det nuvarande slottet anlades 1537 och restaurerades under åren 1602–1630 då det fick det utseende det har idag.

Länge var Torups slott en samlingsplats för dåtidens kulturella och vetenskapliga elit.

De var inbjudna av dåtidens ägare familjen Coyet. År 1970 köptes slottet och parken samt trädgårdsanläggningen av Malmö stad och allmänheten fick tillträde.

Alla rummen var otroligt vackra med fantastiska gyllenläderstapeter och möbler.

Jag hade kunnat bo där en tid om jag slapp städa.

Det var mycket bra guider som bjöd på stor underhållning, genom att berätta många roliga och dråpliga historier om de olika ägarna.

Efter detta fantastiska möte med historien var det dags att lämna Skåne och ta en fika på vägen. Givetvis blev vi bjudna på en kanelbulle, fast det inte var kanelbullens dag.

När man skall ut på bussresa med Aktiva Seniorer, med ett femtiotal förväntansfulla medlemmar krävs det trevliga resmål, god mat, olika färdsätt och toppenväder. Vår resa till Karlskrona bjöd på allt detta.

Bussen stannade i Nättraby, där vi gick ombord på M/F Axel, en trevlig personfärja med lagom fart för sightseeing längs Borgmästarfjärdens stränder. Vackra öar och skär gled förbi oss, innan vi lade till vid Fisketorget.

Mycket i Karlskrona minner om dess krigiska förflutna, samt även om dess strategiskt viktiga läge just nu.

Marinmuseet är en guldgruva för alla besökare. Stadens historia är ju både krig och vardag, affärer, skeppsvarv och djur. Här finns vapen och krutdurkar, vackra segelskepp i genomskärning, uniformer och handelsmän, strävsamma kvinnor och barn i arbete.

Ubåtarna i stora hallen är naturligtvis en lockelse, och våra två guider delade frikostigt med sig av sina kunskaper. Vi fick lite nytt perspektiv på sjömanslivet.

Restaurant Skeppsgossen serverade oss en god lunch, och därefter fortsatte vi till porslinsfabriken. Porslinets historia är en berättelse om mod, entreprenörskap, konstnärlighet, och framgång. För de flesta. Vi fick äntligen lära oss skillnaden mellan stengods och lergods. Figurer av lergods står på en trefot när de bränns i ugnen, och man ser märken efter de tre benen om man vänder på figuren. Eller var det stengodset?

Att porslinet har sin naturliga historia i hela det svenska samhället förstår man, och det finns så att säga ”en skål för alla”.

Våra nyvunna kunskaper och insikter om marin och porslin delade vi under eftermiddagsfika vid den trivsamma hantverksbyn Korrö, för vidare befordran hem.

Ett tjugotal medlemmar fick i tisdags en grundlig och trevlig presentation av det stora och framgångsrika företaget Kinnarps möbler.

Vid ankomsten togs vi emot av Cherry Pie Andersson som delad up oss i två grupper, där den ena gruppen fick trådlösa lurar inför rundvandringen, medan vi andra fick lyssna på guidens röst via en högtalare, vilket gick förvånansvärt bra.

De två grupperna lotsades genom fabrikens olika delar och fick så att säga följa produktlinan ända fram till den färdiga stolen, eller bullerskärmen, eller soffan.

Möbeltillverkning är en personalkrävande process, och vi träffade de duktiga hantverkarna, sömmerskorna, sömmarna, teknikerna, snickarna och en robot som jagade oss.

Mycket görs för personalens trivsel och välbefinnande. Gym och en heltidsanställd fysioterapeut sörjde för de anställdas hälsa.

VI fick inte ta bilder inne i produktionen av integritetsskäl, men många bilder fastnande ändå på näthinnan: alla skickliga händer och som bearbetade materialet, sydde, klädde, skar och bar.

En intressant och viktig del i produktionen är att vara ekonomisk med materialet till möblerna. Vi fick en demonstration av ett datorprogram som  pusslade ihop en visst antal stolsitsar och ryggklädslar på en yta som motsvarade det tyget som skulle användas till just dem. Det var fascinerande att se hur mjukvaran pusslade och kombinerade bitarna, med målet om högst 13% spill. Operatören körde programmet om och om igen, tills han nådde nästan 96% täckning, alltså mindre är 4% spill. Det kunde vara extra utmanande om tyget var mönstrat. Redan ett randigt tyg var en spännande utmaning för de entusiastiske killen vid tangentbordet.

Efter rundvandringen bjöds vi alla på en välkommen fika, och sedan promenerade vi runt i utställningslokalen på andra våningen. Kalla och varma färger påverkar oss mer än vad vi tänker på, till vardags.

Detta är en viktig kunskap vid produktionen av möbler till offentlig miljö och arbetsplatser.

Vi tackade våra guider med lite choklad, och fortsatte till Spis restaurant i Vaggeryd. Raggmunk, Caesarsallad och Risotto var välkomna  luncher för det glada gänget som nu fått ännu en inblick i vårt pulserande småländska näringsliv.

Text och bild: Anders Selstam