Resan till Söderåsen 19 september 2023
Väderprognosen lovade höstväder med blåst och 18 mm regn under dagen. Vilken tur för oss att prognosen inte slog in. Det var tvärtom varken kallt eller särskilt blåsigt. Regnet kom just som vi satt oss i bussen för hemfärd.
Chaufför Dan körde oss söderut till Skäralid, som är en av ingångarna till Söderåsens nationalpark. Där spred vi oss på olika sittplatser ute med våra kaffetermosar. Vi fick en guidning inne på Naturum gällande vårt besöksmål: nationalparken. Här, fick vi höra om tarantellaspindlar och sångsvanar, om horstar och vulkaner, om rasbranter och källvatten, renat av flodpärlmusslor.
Detta stora bokskogsområde, fortfarande alldeles grönt, med stora höjdskillnader var överväldigande vackert. Vi vandrade en kort tur runt sjön och for sedan med bussen upp på höjden till Kopparhatten med den magnifika utsikten.
Det gamla gästgiveriet i Röstånga med anor från 1600-talet hade dukat upp en rejäl och god måltid till oss hungriga.
Från lunchen styrde bussen till Klippan med det speciella byggnadsverket St Petri Kyrka, Sigurd Lewerentz verk från 1960-talet. Vår guide, Anders Klasson, hade mycket att säga och fängslade oss med sin berättelse om kyrkan och om arkitektens avsikter så att vi höll på att tappa bort vårt tidsschema.
Vi slet oss därifrån och for den korta vägen till Klippans Yllefabrik. Även där fick vi ta del av en berättelse. Detta familjeföretag, fick vi veta, drivs nu av femte generationen. Företaget har genomgått uppgångar och nedgångar och fått söka sig fram i förändringens tider. Det var ingen i sällskapet som behövde något, men ändå var vi flera som handlade.
Innan vi åkte hem fick vi eftermiddagsfika på Conditori Hjärtat, ett stenkast från yllefabriken. De hade stängt kafféet för alla andra gäster, vi fyllde hela lokalen.
Vi var nog hemma en halvtimme senare än planerat.
Eva Röder