En vacker och varm höstdag begav vi oss till Yxkullsunds säteri.
Där vid den långa ladan mötte vi Ebbe Brandt som är förvaltare av säteriet sedan några år, och hans dotter. De skulle guida oss runt i den vackra omgivningen med dess stora bokar, ekar och vackra gärdesgårdar.
Säteriet Yxkullsund består både av jordbruksmark och skogsmark, men några av ägarna har under årens lopp sålt av skog till Södra Skogsägarna.
Yxkullsund har medeltida anor och finns omnämnt redan 1379 som Tiaboda. År 1662 köptes de båda gårdarna Tiaboda och Yxkullsund av överste von Yxkull och blev säteri. Många släkter har ägt Yxkullsund: Bjelke, Trolle, Sjöblad och Gyllengranat. Grosshandlare Winckler ägde Yxkullsund från 1873 till början av 1900-talet och drev fram gården till ett mönsterjordbruk. Reinhold Smith (svåger till skådespelerskan Ingrid Bergman) ägde gården på 1940 och 50 talet.
Vi började med att gå in i den gamla ladan från 1600-talet. Där inne såg vi två hästvagnar som jag tror heter kalesch. Det är en fjädrad vagn med fyra hjul och där sätena är vända mot varandra. Vagnarna skulle användas till bröllop att köra brudpar i. Ebbe har en idé om att göra iordning logen och ordna bröllopsfester där. Just nu har de två ridhästar men skall köpa in några fler nordsvenska hästar som bland annat skall användas som dragdjur till bröllopsvagnarna.
Vi vandrar vidare i det vackra öppna landskapet och får veta att det finns ett rikt djurliv med mycket vildsvin, rådjur och lodjur.
Vi stannade vid en gammal hamn som användes av fiskarna för att dra upp och i sina båtar. Här i sjön finns gädda, gös, abborre och braxen. Ebbe visade att ägorna även sträckte sig över till andra sidan sjön.
I reservatet hittar man gamla fornlämningar och andra kulturhistoriska spår som åkermark och odlingsrösen, hamlade träd och vackra gamla stenmurar som berättar om hur markerna har använts under olika tidsåldrar. I skogarna runt säteriet hittar man fruktträd, som vittnar om de många torpen som varit knutna till godset.
En stenbyggnad i form av en husgrund förbryllade oss och vi trodde det varit ett litet torp. Ebbe berättade att det varit en skjutbana, där den lokala ”lilla armén” övade om kungen skulle behöva dem i något krig.
Då vi kommit tillbaka till säteriet var det gott med medhavd kaffe med dopp.
Och Ebbe fick blommor och vin som tack för den givande vandringen i det vackra landskapet.
Sista stoppet var Toftaholm där vi åt en mycket god lunch.
Kanske en del av oss tog en liten tupplur då vi kommit hem, efter en härlig vandring och välsmakande lunch.
Helena Engström Carlsson