Resa till GöteborgsOperan den 8 april 2018
Redan i höstas bokades biljetter till vårens resa till GöteborgsOperan och Rossinis opera – Barberaren i Sevilla – klassad som ”en komisk opera”
Vi var fyrtio Aktiva Seniorer från Värnamo som tog plats i bussen denna soliga söndagsmorgon. Väl framme i Göteborg blev det ett par timmar på egen hand för lunch och kanske lite shopping. Många valde säkert en plats i den gassande solen.
En timma före föreställning fanns möjlighet att ta del av en tjugo minuter lång introduktion om operan. Här får vi veta lite mer om Pierre Augustin Caron Beaumarchais komedi som blev opera av Rossini. Barberaren i Sevilla ingår i en trilogi, där uppföljaren är Figaros bröllop, som kommer att ges på GöteborgsOperan våren 2019.
Ur programmet kan vi läsa
”Snabb, virtuos, komisk, dråplig. David Radoks närmast legendariska och tokroliga uppsättning av Rossinis humoristiska opera hade succéartad premiär på GöteborgsOperan hösten 2000 och sedan nypremiärer 2002 och 2007. Och 2013 – om och om igen har publiken fyllt salongen för att ge sig hän och skratta åt alla upptågen och förvecklingarna i Gioachino Rossinis humorklas-siker Barberaren i Sevilla – och om och om igen har vi sett nya artister glupskt hugga in i de virtuosa sångnumren och galenskaperna.
Nu kör vi för femte gången, med nya sångare i nästan alla roller. Den sydafrikanske barytonen Luthando Qave, med stora framgångar i Sverige och utomlands, bland annat på Metropolitan Opera i New York, gör den finurlige Figaro. Den trånsjuke greve Almaviva sjungs av den unge amerikanske tenoren Randall Bills, som tidigare gjort rollen med stor framgång på bland annat Oper Leipzig. För första gången i Göteborg görs Rosinas roll som den är skriven, för koloraturmezzo, av Ann-Kristin Jones – nyss hyllad av kritikerna för rolltolkningen av Kompositören i Richard Strauss Ariadne på Naxos. Markus Schwartz, känd för sin komiska tajming, återkommer som den liderlige gubben Bartolo och det blir ren lyx med praktbasen Anders Lorentzson som den intrigante musikläraren Basilio.”
Efter den två timmar och femtio minuter långa föreställningen var det dags för hemfärd och det var femton plusgrader i luften och fortfarande ljust när vi anlände till Värnamo vid åttatidentiden på kvällen.
/Mai-Britt