22 Maj 2024
Vi hade en väntelista till förra höstens olycksdrabbade Boråsresa. Olycksdrabbad eftersom tåget inte kom och regnet öste ner. Det kan väl inte hända samma sak en gång till, sa vi och bokade in ny resa. Tågbiljetterna till hemfärden blev snabbt klara, men ditresan dröjde.
Men när vi 22 aktiva steg på bussen var vi glada över pålitligheten. Vi kom fram i rättan tid till frukoststället Restaurang Viskan, där vi togs emot med stor hjärtlighet. De ville veta om tågen gått denna gång, hur var det med korna på spåren? De visste inte hur väl de ville oss och önskade oss välkomna tillbaka nästa år.
För säkerhets skull gjorde vi en förberedande tur till Borås för att träna på deras sightseeing-app. Det kunde vi lära oss, men när tågbiljetterna fortsatte att dröja bokade vi av dem och vårt pålitliga bussföretag trädde in och fixade en buss till oss. Det gjorde att resan blev dyrare.
Denna gången var det verkligen inte som i höstas. En varm sol lyste på oss där vi snirklade oss fram mellan skulpturerna i riktning mot Textilmuseet. Vi såg skulpturer av världskända konstnärer, jättelika väggmålningar och vackra stenhus från olika arkitektoniska epoker. Borås var vid 1800-talets början en stad med en befolkning ungefär som Bor. Hundra år senare hade staden 15 000 invånare, och nu etthundratjugo år efter det, har Borås vuxit till en befolkning på 112 000 invånare. Här har man satsat på att skapa en stad med vackra hus, alléer, ett centralt torg framför det pampiga tingshuset, och nu även sanering av den förorenade Viskan, som var en förutsättning för den textila industrin som växte fram här.
/
Många av oss var nog glada över att få komma in i skuggan och kunna sitta ner en stund medan vi väntade på att bli insläppta på museet. Där kunde vi vandra i egen takt och titta på välskräddade damkläder, historiska maskiner för framställning av ylle och bomullskläder och konstnärliga textila installationer. Intill museet fanns tygaffären med de lockande tygerna, en museibutik, ett café, en restaurang samt lokaler för den textila högskolan. Studenterna vimlade och vi kunde känna att vi var på en plats där det hände saker. Restaurangen hette The Company och där åt vi dagens lunch.
Vår chaufför väntade med bussen på en skuggig plats och körde oss till Abecita popkonst och fotomuseum. Museets intendent Mikaela tog emot oss och visade oss utställningarna. Den mest uppmärksammade utställningen var Elisbeth Ohlssons: Porträtt av en fotograf, men där fanns även Frida Marklunds: Bilden mellan Bilderna, Gatufotograf Birgitta Nilsson, Anna Albinssons: Din skam mot min, och Mikael Solebris: Såsom på himmelen så ock på hällen. Dessutom fanns en utställning av grundarna till Abecitamuseet, paret Swegmarks egen konstsamling. Alla utställningarna samt den med korsetter och behåar presenterade med entusiasm och kunnighet av Mikaela.
Jag skulle tro att de flesta var mätta på intryck och även trötta och varma när vi sa adjö till Abecita och vandrade nerför trappan för hemfärden. Vår chaufför Vladimir hade kylt bussen, något som vi uppskattade när vi skjutsades hem, lugnt och säkert.
Aktivitetsansvariga var Gun-Marie Larsson och Eva Röder.