Gök- och blomsterotta
Kan man tala om gökotta om man inte hör göken? Är det någon mening med att raka upp vid halvsex och ge sig ut i naturen om göken sviker?
Så många som 23 förhoppningsfulla gav sig i alla fall ut. Några med extra god hörsel tyckte nog att de hörde göken svagt, långt bortifrån. Några tyckte att de själva hade så dålig hörsel att de inte skulle kunnat höra den även om den varit nära.
Det var en njutning att vandra genom skogen, ner mot huset, längs vattnet, stigen upp mot ängarna, och fram till borden där var och en dukade fram sitt medhavda.
Det var ingen brist välljud på Rusarebo Äng. Vi stod tysta en lång stund och lyssnade på Svarthättan och Trädgårdssångaren. Annika vägledde oss bland kvitter i olika tonarter. Gårdagens vind hade mojnat och solen lyste på oss.
Växtligheten prunkade grön och frodig, beströdd med blommor. Bengt berättade om sjukan som hade drabbat askarna.
Bänken som placerats vid vattnet för att hedra Rusarebos eldsjälar stod nu på sin plats och bjöd in att sätta sig på och filosofera.
Göken är en lurifax.
Säger Eva 29 maj -23