Glasets hus.
En förväntansfull busslast körde först mot Glasets Hus i Limmared, där guiderna Gun och Malin mötte oss vid fikat.
De visade museets rariteter i glas och porslin.
Från sjuttonhundratalets kristallglas …
… och pressglas, (som man gör i ”våffeljärn”) till dagens burkar och flaskor. Den butelj som Absolut Vodka säljs i lånar sin design från de gamla medicinflaskorna på apoteken förr.
För att arbeta vid glashyttan måste man åtminstone ha fyllt sju år.
Bruket är Sveriges äldsta glasbruk som fortfarande är igång.
Kända glaskonstnärer som paret Hydman -Vallien skapar och har skapat mycket smakfullt och spännande.
Gårdarna
Begreppet Gårdarna runt sjön kommer från Birgit Th Sparres böcker från 1928, när hon bodde på gården Åsundsholm, som i böckerna kallas Sjöred.
Hela romansviten utspelar sig i socknarna runt sjön Åsunden. Ett gripande författarporträtt avslöjades för oss, allteftersom vi passerade gård efter gård, alla med fingerade namn, liksom dess innevånares namn. Hon letade, liksom många fler med henne, efter vem som var hennes far. Ännu obekant.
Hofsnäs herrgård bjöd på en härlig lunch i sober herrgårdsmiljö.
Torpa Stenhus
Sista anhalten var Torpa Stenhus, som bebotts av samma släkt i åtta generationer.
På femtonhundratalet bodde här Gustaf Olsson Stenbock, som genom sin hustru Brita Eriksdotter Leijonhufvud var svåger till Gustav Eriksson Vasa, som besökte godset år 1552 och förälskade sig i dottern Katarina Stenbock.
Hon blev hans sista gemål och levde tills hon blev 84 år, osannolikt länge.
Under sextonhundratalet renoverades mycket i borgen, och ett kapell byggdes in. Kvinnorna satt i kyrksalens norra bänkrad, varifrån fienden väntades komma.
Vi besökte alla fyra våningar, inklusive fängelsehålorna.
Godset ägs nu av den åttonde generationen, Pehr Zethelius.
På det mysiga kaféet bredvid stenhuset fikade vi efter en spännande och trevlig guidning av Gun och Malin.
Vi fick många historiebeskrivningar serverade på ett trevligt och lättsamt sätt.
Jag tycker att det var fantastiskt att få ha med en guide hela dagen eftersom det var så mycket historia som skulle berättas. Jag känner stor tacksamhet att jag som kvinna lever på tvåtusentalet. Man får perspektiv, och uppskattar det man har.
Text och bild: HelenaEngström Carlsson