Resa i Österled
Ja, vad finns i Vrigstad? Resan dit gick två gånger, dels i mitten av oktober, dels i början av november. Förmiddagskaffe serverades på Vrigstadgården och Annika Thelin berättade om IM,s verksamhet i byggnaden som köptes under andra världskriget av Brita Holmström, grundare av organisationen Individuell Människohjälp, med säte i Lund. Det var 80 år sedan IM grundades. De första som kom till Vrigstad till den hemtrevliga f.d. prästgården, var en grupp polska kvinnor, direkt från koncentrationsläger.
Oktoberresan bjöd på besök på Njudex Möbeltillverkning, ett familjeföretag ägt av bröderna Glenn och Dan Henningsson som gjort soffor och bäddsoffor både till Ikea och till Källemo och Svenssons Möbler i Lammhult. Glenn berättade och visade oss runt och vi fick veta att företaget nu ska flytta till Skillingaryd.
Novemberresan bjöd därför istället på studiebesök i det expansiva familjeföretaget Lindmans Trä, som sågar och hyvlar, och där verksamheten blir alltmer datoriserad. Flera familjemedlemmar äger och driver företaget och de visade oss runt och berättade i tre grupper. Äldste dagligen arbetande familjemedlem är Artur Lindman som fyllde 100 år i våras.
Vid båda resorna svängde bussen in framför Ostkakebageriet. Ägaren, Pernilla Wihrén kom in i bussen och berättade för oss om tillverkningen och dess historia. Även detta ett familjeföretag som grenat av från den osttillverkning som en annan släktgren sköter. Vi hissnade över de stora mängder mjölk och ägg som dagligen används när tonvis med ostkaka ska produceras. Pernilla hade förberett Hemköp inte långt därifrån och där hade man bullat upp inför vårt besök i affären.
Lunch stod Vrigstad Värdshus för. Vi fick veta att värdshuset brunnit ner till grunden 1976 men byggts upp igen. Och att man också ägde Granbacken, lokalt kallat för Badhuset, då man en gång i tiden haft Spa där. Vi fick också veta att ägarna tidigare i år tagit över Tre Liljor här i Värnamo där man nu har tillbyggnadsplaner.
På eftermiddagen var vi på OBOS/ Smålandsvillan, norsktägt företag där även Myresjöhus ingår. Vi fick se hur både villor och lägenheter byggs i sektioner, inomhus. Delarna följde ”linor” där enheterna växte fram i en bestämd takt, ett visst moment gjordes alltid på samma plats och husen var nästan helt färdiga när de kördes från fabriken. Hushållsmaskiner var installerade och fönsterrutor satt där de skulle. Vi fick höra att ett hus som placerades på den förberedda grunden på morgonen hade fungerande elektricitet och rinnande vatten på eftermiddagen. Även här delades vi upp i grupper. Skyddsutrustning var obligatorisk när vi gick runt i fabriken, men inte när vi fick information om företaget av platschef Mikael.
Intressant var också Vrigstads tusenåriga historia och Vrigstadbornas positiva inställning till de flyktingar som under en lång följd av år hamnat hos dem i Vrigstad och blivit en del av samhället.
Text och foto: Eva Röder