Öland – solens och vindarnas ö
– Jag har varit här flera gånger men aldrig upplevt ön såhär.
-Ja, tänk så mycket vi fått se och höra!
Röster från några av de 50 som 25-26 maj var på innehållsrik bussrundtur på Öland.
Upplägget var signerat Inger och Gösta Toreld, sedan 30 år boende och på olika sätt mycket engagerade på ön, där de bland annat drivit squaredans-anläggning i Böda och fortfarande är mycket aktiva i föreningsliv och turism. Gösta är f ö sedan flera år verksam som Ölandsguide med geologi som sitt specialgebit. Så exklusivt och tacksamt att ha två sådana specialister i de egna leden! Generöst delade de nu med sig av kunskap och smultronställen till oss andra.
Att Öland är solens och vindarnas ö gav syn för sägen. I flödande sol och stundtals friska vindar ”gjorde” vi ön från norr till söder med många strandhugg. Inte sällan belägna vid sidan av de givna turiststråken.
Att ange ”resans höjdpunkt” vore svårt. Det skulle kunna vara ”sommarstället” Solliden, som presenterades av slottsskogvaktaren och Ölandsguiden Christina Erlandsson. Sakkunnigt berättade hon om parken, dess sevärdheter, skötsel och hur det är vid kungafamiljens vistelser på slottet, både nu och i gången tid.
Eller den unika skurkvarnen i Jordhamn och det häftiga kalkstensbrottet i Gillberga, som något påminner om Dalhalla. Om båda informerade Gösta initierat, inte bara om det rent geologiska utan också om det hårda arbetet med att bearbeta stenen. En given kandidat till ”höjdarpriset” kunde likaså vara Vida konstmuseum, tjusigt både som byggnad och till innehåll. Hampus Vallien presenterade där såväl sina föräldrars – Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien – permanenta utställningar som övrig konst. Intressant var också besöket i Ottenby med fågelstation och fyren Långe Jan och helt fascinerande själva landskapet, den överdådiga syrenblomningen inte att förglömma. För att nu inte tala om alla orkidéerna och andra rara växter som så entusiastiskt presenterades av botanikern och Ölandsguiden Eva Åkerstedt. Tänk när hon satt på knä på Möcklemossen ute på alvaret och framför sig kunde visa på flera lika oansenliga som ovanliga växter som nog de flesta betraktat som gräs och blad och gått förbi. Vilka överlevnadskonstnärer de visade sig vara i detta karga landskap!
Många skulle säkert också framhålla all den goda maten, bland annat på Halltorps gästgiveri där vi övernattade.
Ja, kära nån!
Att välja ut någon särskild höjdpunkt låter sig således knappast göras. För, som någon sade, det var variationen som bildade en helhet och gjorde allt så lyckat.
Ingegärd/Flisa Svensson